Hoppa till sidans innehåll

Historia


Gökstenen

 

Näsbyholms modellflygfält ligger precis i kanten av en sumpmark. Sumpmarken är faktiskt en igenvuxen vattenpassage som en gång i tiden var en i Mälaren livligt trafikerad vattenled och som också gjorde Fogdö till just en ö. Enligt historiska skrifter gick segelslupar fram här så sent som i slutet av 1700-talet. Landhöjningen och den sänkning av Mälarens nivå som gjordes i samband med byggnationen av slussarna har dock effektivt satt stopp för denna sjötrafik. Vi som understundom envisas med att landa våra plan ute i detta Mekongdelta kan dock intyga att det börjar klafsa om skorna ganska omgående.

 

Om man tänker sig tillbaks i tiden drygt 1000 år var här en hyggligt stor fjärd. Vattennivån låg då 4,5 - 5 meter högre upp och här mynnade en av Mälarens dåvarande inseglingsleder från saltsjön via Vallbydalgången. Här har alltså många vikingaskepp passerat. Många på väg ut i världen för att göra lyckan i Särkland, Gårdarike eller kanske Vinland och många andra platser som vikingarna for till. Betydlig färre, får man tro, kom tillbaks helskinnade efter sådana äventyr.

 

Det sägs att de som verkligen lyckades och efter många år kom tillbaks med stora rikedomar, gärna offrade något till gudarna alldeles innan hemkomsten. Man slängde då ibland något alldeles särskilt vackert guldsmycke överbord och tackade Oden för hans vakande hand. På 1950-talet upptäckte någon att en rostig "järnring", som hittats på åkern vid en gård strax norr om flygfältet, och i många år hängt som låsögla på en kreatursgrind, egentligen var just ett sådant smycke. I solitt guld vägandes över 2 kg (!) Så om du hittar något skrot i marken - kolla noga vad det är innan du går förbi och struntar i det...


Om du tittar på udden ca 200 meter väster om flygfältet (mot Eskilstuna) kan du nog se en stor sten. Stenen kallas för Gökstenen och det är väl värt en promenad dit för att titta närmare på den. Betänk att den för tusen år sedan låg precis i vattenbrynet av Mälaren. På stenens västra sida finns en magnifik runristning.


Den magnifika runristningen
 
Draken dräps med svärdet Gram
Ristningen visar myten om Sigurd Fafnesbane som går ungefär så här;

En dag när de tre asagudarna Oden, Höner och Loke vandrade omkring i Midgård, människornas boning, fick de vid en tjärn se en utter, stor som en man, som låg och sov. Eftersom de var hungriga, dödade Loke uttern, och de flådde den, stekte den över en eld och åt upp den. Det var nu dags att söka skydd för natten, och alldeles nära tjärnen hittade de ett hus. Ägaren, en man vid namn Reidmar, blev mycket upprörd när han såg utterskinnet, för det visade sig att uttern de dödat varit hans son Utter, som kunde byta gestalt från människa till utter. Som försoning krävde Reidmar att de skulle täcka utterskinnet med guld så att man inte kunde se något av skinnet under guldet. Loke blev frisläppt för att ge sig ut på jakt efter guld. Genom list och ett magiskt nät kom han över dvärgen Andvares skatt, vilken precis räckte till att täcka skinnet. 

Guldet gav dock inte Reidmar någon lycka. Förutom Ottar hade han två söner, Fafner och Regin som var en mycket skicklig smed. Fafner blev helt besatt av tanken på skatten, och en natt dödade han Reidmar för att komma över skatten. Han flyttade sedan skatten till en klipphåla och förvandlade sig sedan till en hemsk drake för att bättre kunna vakta skatten.

Senare kom Sigurd, styvson till prinsen av Danmark, till Regin för att lära sig smedsyrket. Regin hade tänkt ut en plan för att ta tillbaka guldet från sin bror, och lurade Sigurd att utföra den. Men gudarna var på Sigurds sida. Oden själv, i människogestalt, hjälpte honom att välja ut en häst, Grane, som var ättling till Odens åttafotade häst Sleipner. Svärdet han använde var även det en gåva från Oden, men det var hans far Sigmund som fått det. I Sigmunds sista strid brast svärdet i flera delar, men nu fick Sigurd delarna av sin mor, och Regin hjälpte honom att smida samman dem igen. Precis som hans mor hade sagt till honom, kallade Sigurd svärdet Gram, Kungen. 

När Sigurd var på väg för att kämpa mot Fafner mötte han än en gång en främling, som han misstänkte var Oden i människoförklädnad. Främlingen rådde honom att gräva en grop i Fafners spår, och sedan stöta till med all kraft med Gram när han bedömde att drakens hjärta var rakt över honom. Dessutom skulle Sigurd klä av sig naken och bada i blodet, eftersom det hade magiska egenskaper - där blodet vidrörde honom skulle han bli osårbar. Sigurd gjorde som främlingen sagt och lyckades döda draken. Efteråt klädde han av sig naken och badade i blodet. Det enda ställe som inte kom i kontakt med blodet var en punkt mellan hans skulderblad, där en ljungkvist klibbade fast. Detta misstag skulle senare i hans liv visa sig vara ödesdigert. 

När draken var död bad Regin Sigurd att steka drakens hjärta över en eld. Han sade att han ville äta det för att Fafners ande inte skulle dö helt - även om han var ond var han ju ändå Regins bror. Sigurd gjorde som Regin bad honom, men när han stekte hjärtat råkade han bränna sig på en droppe blod, och stoppade fingret i munnen. Plötsligt hörde han främmande röster alldeles bredvid. Han tittade sig förvånat omkring och insåg till slut att rösterna han hörde tillhörde två fåglar som satt i ett träd. "Synd att han är så dum så att han steker hjärtat åt Regin istället för att äta det själv. Han inser visst inte vilka krafter det skulle ge honom." "Ja, det är synd", svarade den andra fågeln, "han borde hugga huvudet av Regin och äta hjärtat själv. Men nu är det i alla fall för sent." Sigurd tittade sig snabbt över axeln, precis i tid för att se Regin smyga sig på honom med en dolk i handen. Snabbt sträckte han sig efter Gram, och skilde Regins huvud från hans kropp med ett mäktigt hugg.


Ristningen visar längst till vänster Reidmar som precis har halshuggits av hans son Fafner. Ottar framställs överst i ristningen i en utters gestalt. Den tredje brodern, smeden Regin, ser man uppe till vänster med smideshammaren i ena handen och ett järnstycke i den andra. Med städ, tång och blåsbälg håller han på att smida till svärdet Gram. Till höger om Regin står Sigurds häst Grane bunden vid ett träd. I trädet ser man de två fåglarna sitta, som försöker övertyga Sigurd att döda Regin och äta hjärtat själv.

 

Regin, som ämnade hämnas för dråpet av brodern Favner, och att själv tillägna sig skatten. Under ormslingan står Sigurd och sticker svärdet genom ormen. Till höger om Regin står Sigurds häst Grane, bunden vid ett träd. Där sitter även två fåglar som råder Sigurd att döda Regin för att hämnas dråpet av brodern Fafne, och för att själv tillägna sig guldskatten.


Regin, som ämnade hämnas för dråpet av brodern 
Favner, och att själv tillägna sig skatten.Under ormslingan står Sigurd och sticker svärdet genom ormen. Till höger om Regin står Sigurds häst Grane, bunden vid ett träd. Där sitter även två fåglar som råder Sigurd att döda Regin för att hämnas dråpet av brodern Fafne, och för att själv tillägna sig guldskatten.

Ristningen är ruggigt lik den berömda Sigurdsristningen någon mil längre västerut, vid Sundbyholm. Om det är samme ristare, eller ett plagiat förtäljer inte historien. Men vacker är den!

Runorna på stenen är som följer;

... iuraRi : kaum : isaio : raisti : stai : ain : þansi : at : þuaR : fauþr : sloþn : kbrat : sin faþu ... uli · hano : msi +

 

Det finns dessvärre ingen säker tolkning av inskriften, utan det beror lite på hur man läser runorna. Alla runor är mycket tydliga och helt säkra, vilket gör att innebörden borde vara lättare att förstå. Några förslag är dock:


"Isaio reste sten, ensam, denna efter Thuar, Slodes fader, och Brand, sin fader. (Runorna ristade) Iurar i Kaum."  (enligt Säve)

alternativt

"Roar, Gumes son, reste denna sten efter Auder Slodes fader och efter sin fader. Guld han i Semgallernas land skiftade."  (enligt Bugge)


Visst är det spännande?



Uppdaterad: 08 JUN 2016 03:38 Skribent: Magnus Bernroth

Postadress:
Strängnäs MF - Flygsport
Åke Carlsson, Fridhemsgatan 21 N
64540 Strängnäs

Besöksadress:
Näset, Näsbyholm
64591 Strängnäs

Kontakt:
Tel: 0707605223
E-post: This is a mailto link

Se all info